En bokrecension av boken Mig äger ingen

En unik berättarröst om mänskligt förfall och kärlek större än förnuftet

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Åsa Linderborgs självbiografiska bok om uppväxten med sin alkoholiserade far beskriver så mycket mer än misär och mänskligt förfall. Det är en berättelse om den största och mest villkorslösa kärlek man kan tänka sig, den mellan ett barn och dess förälder.

Västerås var en arbetarstad i sina bästa år i början av 70-talet. Varje dag klockan fyra fylldes gatorna av män och kvinnor som stämplade ut från industrierna och begav sig hemåt. Åsas pappa, härdarmästare Leif Andersson, var en av alla dem som ingick i den så kallade ASEA-strömmen. Åratal vid härdarelden på Stålverket hade förvandlat hans händer till värmetåliga köttkrokar. Köttkrokar som till Åsas stora förtjusning kunde knyckla ihop en tomburk Pripps Blå som om den vore av smörpapper,

Leif hatade att gå till jobbet, samtidigt som han hade hög arbetsmoral och aldrig tog en sjukdag i onödan. Han var en komplex man. Ett original, som längtade efter att passa in och var livrädd för att sticka ut. En kommunist i själ och hjärta, men bara i hemlighet. ”Det finns ingen anledning att hålla på med demonstrationspolitik”, ansåg han och var noga med att aldrig skriva under en check med röd penna. Allt för att inte bekänna sin politiska färg offentligt.

I en välvårdad och kärleksfullt ombonad lägenhet delade far och dotter på en smutsig säng utan lakan. Jag kan nästan känna stanken från hans smutsiga kropp genom boksidorna när fyraåriga Åsa lutar sig fram och andas in luften kring hans svarta fötter, där han sover en alkoholtung sömn.

Idag är Åsa känd som kulturchef på Aftonbladet, hon har doktorerat i historia och hennes debutroman Mig äger ingen har till och med filmatiserats. Den bladvändande personskildringen av hennes far är en ny svensk klassiker, som alla borde läsa.

Mig äger ingen är det naiva barnets betraktelser av faderns kamp och förfall. Det är en berättelse fri från skuldbeläggande, luftslott och ”tänk om”. Åsa omfamnar sitt ursprung, och berättar sin sanning utan att lägga in vuxna tankar och värderingar. Det är hjärtskärande, hoppfullt och fullkomligt omöjligt att sluta läsa.

Text: Petra Nordström

2 thoughts on “En unik berättarröst om mänskligt förfall och kärlek större än förnuftet

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>